Terato's Site

GAMMAL HEMSIDA! / OLD WEBSITE! 

Besök
 www.teratos.com istället!
Visit www.teratos.com instead!

Att Leva med Råttor

Det finns en del man bör tänka på när man lever med råttor. Råttsäkring, regler, träning osv.

Det handlar om respekt både från råttans sida och från människans sida(vilket inte min pojkvän verkar ha om man ska tro på den här bilden).

Att lära råttan att trivas i din miljö är upp till dig. Du måste anpassa livet för råttorna så att de får utlopp för alla sina behov.

 

Annars är det faktiskt som att peka den "fuck you" rakt upp i ansiktet!

 

Att tämja Råttor

Men alla råttor är inte lika säkra av sig. Specellt råttbebisar kan vara lite oroliga för att våga springa på öppna golv. Gamla råttor håller sig oftare till sin bur och hanar tenderar också att vara mer soffpotatisar än honorna som gärna springer runt och upptäcker allt! Sen beroende på var de kommer ifrån kan de förstås vara olika mycket upptäckarsugna. 



TRÄNA DEM ATT GÅ PÅ GOLVET:

Sätt dig utanför buren och vänta på att de ska hoppa upp i ditt knä. Ha lite gott med dig som de kan få och klappa dem samtidigt. Gör det här flera gånger. Du behöver inte alltid ge godis. När de väl sammanknippat dig med något bra så fortsätter de gärna. Sen när det här går snabbt och smidigt kan du prova med att sätta dig en bit ifrån buren(Två decimeter eller nåt), lägga en filt på golvet mellan och locka på dem. De brukar vara rädda för själva golvet! Sen ökar du avståndet lite i taget tills du till slut kan ta bort filten.

Sen är det bara att sitta och vara med!

Dämpad belysning och typ radion på på rätt låg volym tycker jag också funkar bra för osäkra djur. Är det mycket starka och hastiga ljud kan de bli nervösa men är det knäpp tyst kan de också bli nervösa! Tänk också på att varma, torra händer är trevligare att hanteras av än kalla eller svettiga! :P Och tag gärna med en toalåda eller transportlåda som råttan kan göra sina behov i om den är lite nervös.

 

ANDRA KNEP:

Att gå omkring med råttorna på axeln och visa dem runt tycker jag också är jättebra. Visa dem fönsterbrädan, soffan, köksbordet osv. och vill de så kan de få springa ut och upptäcka ytterligare. Var hela tiden med som en trygghet. Kanske kan de lära sig att våga upptäcka om du hjälper till lite. Det funkar kanske inte med alla råttor men väl värt en chans!  

Hur du än gör så jaga dem inte! Därför bör man vara någonstans där de kan få gå fritt som de vill utan sladdar och hålor där du inte vill ha dem.

Alla råttor kanske inte kan bli helt avslappnade. Men kanske finns det lite mindre läskiga aktiviteter som de kan uppskatta att göra? Springa runt under täcket i din säng tillsammans med dig, kanske? Labyrinter med godisar gömda i kan också vara lite mysigt för en mer osäker råtta. Att gå omkring med dem i tröjan kan också vara en god idé! Man får anpassa träningen till råttans personlighet.

Både miljö och genetik spelar in här. En trygg uppväxt med trygga råttföräldrar och människor ger enkelt sagt trygga råttbebisar. Råttor med sämre gener och dålig uppväxt ger osäkra råttor.


HANTERING:

Alla råttor måste kunna hanteras. Vissa råttor piper när man ska lyfta dem. Om så sker så lyft råttan ändå men försiktigt och sätt ner den igen. Pipet ska inte betyda att du inte lyfter den. Undvik i framtiden att lyfta råttan en massa i onödan utan träna istället sakta. Stryk den på ryggen varje gång den hoppar förbi dig. Till slut kanske du får hålla om råttans mage utan problem. Lyft den sen när du känner att det är okej. Lite, lite i taget.

 

HÄNG:

Riktigt avslappnade råttor har något som kallas häng. De hänger i din hand helt lelöst med bakbenen indragna och är i alla högsta grad en genetisk egenskap. Miljö och rätt ägare kan förstås också påverka hur avslappnat en råtta hänger. Mina hänger bättre hos mig än hos andra som de inte litar på.

För att de ska hänga fint bör du hålla ganska högt upp på kroppen, precis under armarna. Jag tycker inte att man ska "hänga" gamla skrupliga råttor eftersom deras kroppar är mer känsliga och jag tycker inte man ska försöka sig på att hänga en stor maffig hane i bara en hand. Ta istället två händer i ett stabilt grepp. Jag lyfter inte omkring mina råttor på det här sättet utan då låter jag dem vara i min famn. Det här är endast ett sätt att visa hur avslappnad råttan är! Lite prestige är det över detta också. Men att kunna läsa av att en råtta är avslappnad är förstås mycket mer komplext än ett perfekt häng!

Om din råtta hänger i din hand, men inte är helt avslappnad i benen, dvs spretar med dem, kan du fuskträna dem lite genom att hålla för deras ansikte med andra handen. Avslappnade råttor drar då in bakbenen.

En råtta som inte så gärna vill hänga avslappnat kan du också träna genom att inte släppa den förrän den lugnar ner sig. Håll då en hand under deras armar och den andra på deras rygg så att de halvligger i din hand och får stöd. Då brukar de bli mer avslappnade. När de väl slappnat av släpper du dem!

Men tvinga inte råttan. Det leder bara till stress. Alla råttor har olika personligheter och stresströskel och att ständigt tvinga en nervös råtta till liknande hantering är inte alls snällt. Det finns roligare saker man kan göra med sina råttor än att hänga omkring med dem! ;) Det handlar om respekt för din råtta.

KELA MED RÅTTORNA:

Alla råttor är inte keliga, i synnerhet inte bebisar och unga honor!

Honorna brukar inte lugna ner sig förrän efter året. Det betyder inte att de inte uppskattar ömhet. Ge dina honor en klapp varje gång de hoppar upp i ditt knä eller söker kontakt. Jag är övertygad om att de mår de bra av det! När de ligger och sover i boet kan de också uppskatta att bli klappade. Stryk dem med ett finger från nacken och ner mot sidan av ryggen. Det brukar de flesta råttor tycka om. Hanar blir oftast keliga mycket tidigare. Riktigt små bebisar brukar vara jättekeliga men efter 6 veckors ålder är det bara fart och fläkt som gäller! :) 

 

Otama Råttor

Otama djur är aldrig roligt. Man tröttnar lätt. Och man kanske vill omplacera dem för att slippa problemet. Först och främst innan du bestämmer dig för hur du vill göra: Släpp det dåliga samvetet. Det hjälper ingen.

Om du vill ha kvar dina otama råttor och få dem tama så är det jobba, jobba och umgås med dem som gäller. Råttor är ganska lätta att jobba med tycker jag. Ger man det tid brukar de till slut vilja ha kontakt. Men inte alla, såklart.. De kanske inte blir perfekta men ändå okej, om du förstår vad jag menar.

Omplacerar du dem så får du försöka leta efter en erfaren ägare eller t.ex. en påläst familj med barn eller något som kommer att pyssla med dem mycket. Men samtidigt kanske de inte alls blir bättre. Det är så med vissa djur. De är kanske inte så väl lämpade som husdjur, helt enkelt.

..Eller så har du dem kvar och accepterar dem som de är. Du kanske inte behöver hålla på så mycket med dem utan istället leta på tama och sällskapliga råttor du har som tycker om att umgås med dig.

Huvudsaken är att alla råttorna får gå ut och röra på sig, aktivering, bra mat och i övrigt en god miljö och mår bra i sig själva. Råttan behöver främst snälla burkamrater och något roligt att göra.

Helst av allt önskar man ju att såna tamråttor inte behövde finnas. Det borde vara så att alla tamråttor älskade att umgås med människor. Men så länge det finns okontrollerad avel som inte inriktar sig på temperament så kommer de fortsätta att finnas. Det är därför man inte ska stödja sån avel genom att köpa såna djur utan vända sig till en temperamentsuppfödare som tar råttans kvalitet som sällskapsdjur på allvar!

Sen gäller det att kunna läsa sina djur. Mår de dåligt? Är de ständigt jättejättestressade av att ha dig i sin närhet eller mår de okej mellan varven trots att de är lite rädda? Har de stereotypa beteenden? Eller funkar de helt okej på alla andra sätt och vis men helt enkelt inte vill ha kontakt med dig? Du måste försöka tänka utanför dig själv och istället se vad de behöver. De är råttor, inte människor och har i grunden andra behov än att umgås med människor. Om de inte är superstressiga så går det att ge dem ett givande liv utan en ömsesidig, djup kontakt med dig. Se dem som djurparksdjur. Men även djurparksdjur behöver stimulering och aktivering, som sagt. Kanske till och med mer stimulering än dina andra, sällskapliga råttor. Använd fantasin! Vad kan du ge din otama råtta för att den ska kunna leva ett givande liv?

Råttor som däremot är jättejättestressiga, har stereotypa beteenden och i allmänhet mår mycket dåligt tycker jag faktiskt bör få somna in. Ett sånt djur är inte anpassat för att leva i fångenskap. Men det är vad jag tycker och alla håller inte med mig..

Vardagsträning

VARDAGSTRÄNING:

Det finns en hel del man kan behöva träna sina råttor på. En del saker sker automatiskt mellan ägare och råtta och man "tränar varandra" att umgås och leva tillsammans på ett sätt som passar oss båda. Undermedvetet lär sig människan att lyfta och hantera råttan på rätt sätt och råttan lär sig med tiden att vara försiktig när hon putsar matte i ansiktet. Vissa kan träna sina råttor att inte gräva i blomkrukor och göra annat hyss. Det kan jag inte påstå att jag lyckats med! Men det finns annat som kan vara väldigt bra att träna sina råttor på som t.ex. toa-träning:

Toa- eller Potträning (Eva Johansson)
Toa- eller Potträning, del två (Eva Johansson)

RUMSRENA RÅTTOR

Kan råttor bli rumsrena? JA! Det är superlätt att toaträna sina råttor. Gör man det slipper man också bajskorvar när de är ute och leker.

Fixa en låda, minst 20x20 cm som du sätter i ett hörn av buren. Gärna där de ofta bajsar och/eller kissar. Fyll med annat material än i resten av buren, .t.ex toalättpellets eller kattsand. Plocka i alla bajskorvar i lådan. Fortsätt att göra det varje gång du ser en bajskorv utanför lådan. Ser du att råttorna sätter sig någonstans för att kissa eller bajsa så sätt dem direkt på lådan.

Har du råttorna utanför buren är det samma princip. Se till att du alltid har med dig en låda och sätt dem där det första du gör när du tar ut dem så att de vet vart lådan finns. Bebisar är sämre på att hålla tätt än vuxna men de lär sig så småningom. Det går att toaträna både vuxna råttor och bebisar. De kan bli upp till 100% rumsrena till slut och hoppa tillbaka till buren direkt när det ska bajas och kissas. Revirmarkerandet får du dock aldrig bort. Det är små, små luktfria droppar som de lämnar här och där för att markera sitt revir.

Mina egna råttor är 100% rumsrena. Ett tag bajsade de i sängen och i soffan och jag listade ut att det berodde på att de haft både tyg och toapellets i sin transportbur och missuppfattade det hela. Jag löste det genom att ställa en toalåda i soffan och sängen när de var ute och lade alla pluppar där på en gång.

Det är också viktigt att inte släppa en inte toatränad råtta vind för våg utan du måste vara med så att du ser om råttan sätter sig ner och tänker bajsa och hinner lyfta över den i toalådan innan olyckan sker. Det kräver alltså lite extra mycket uppärksamhet och tid av dig innan de har blivit rumsrena. Råttor är väldigt läraktiga djur och ganska snabbt såg jag att korvarna i soffan försvann.

Nervösa, otama råttor tenderar att bajsa och kissa mer utanför buren. Även trygga råttor som inte toa-tränats bajsar var de vill förstås! Men de flesta råttor kan utan problem bli helt rumsrena, förutom att de förstås markerar på händer och andra prylar. Det är ett beteende man aldrig får bort! Men markering handlar om några få droppar. Med tiden lär man sig att undvika att få droppar på händer och saker som mobiltelefoner och fjärrkontrollen till teven. Ett hett tips är att de gärna markerar på saker som man håller i mycket med händerna. Människans handsvett liknar på många sätt råttornas urinämnen och de vill därför övermarkera den doften med sin egna. Ha för vana att lägga undan dessa saker från råttorna eller åtminstone lägga dem upp- och ner så att det inte kommer in under knappsatsen. Men detta markerade får man som sagt aldrig bort eftersom det är råttans sätt att kommunicera och visa att de finns. Det är en sak med råttorna man helt enkelt får leva med.

Kissar de däremot "pölar" så måste du genast flytta dem till toalådan för det är inte okej. Gamlingar har svårare att hålla tätt så kom ihåg att ta med dig en låda om ni gosar i soffan. Bebisar brukar det också ta ett tag innan man fått ordning på kissandet och bajsandet med, precis som med valpar! :)

OLYDIGA RÅTTOR:

Till viss del kan man träna sina olydiga råttor. Jag har inte lyckats så bra men här är några knep:

Olydiga råttor (Eva Johansson)

Problemråttor

Precis som med alla andra djurslag så finns det även problem bland våra tamråttor. Det mesta beror på aveln men även miljön spelar in. Ofta kan det även handla om båda sakerna.

RÅTTOR SOM BITS:

Det är väldigt ovanligt att råttor bits. Först och främst bör man veta vad bita är. Råttor är ju väldigt "orala" djur som använder sin mun för att utforska sin omgivning. Bett är när det kommer blod och nafs när det bara är ett lätt bett. Även det kan ha olika orsaker:

Bebisnafs: Råttbebisar nafsar ofta och gärna på människornas fingrar. De biter absolut inte hål! Men ibland kan det bli lite väl hårdhänt och då får man säga till dem eller helt enkalt avleda dem med något annat.

Nageltugg: Vissa råttor älskar att tugga på fingernaglar och det är väl okej så länge de inte tuggar av naglarna. Avled med att göra något annat så att de inte får pippi på dina naglar.

Busnafs: Min ena råtta älskar att jaga mina händer när jag busar med henne. Hon springer då ifatt handen och nafsas lite lätt på mig. Det är egentligen inte ens ett nafs utan mer att hon lägger sina framtänder mot min hand. Har man lite överenergiska råttor kanske man ska undvika att busa med dem på det här sättet efetrsom de då kan bli nafsiga även på främlingar, vilket inte är så himla bra.

Putsnafs: Råttor gillar att putsas i ansiktet, slicka på dina läppar och dra dig lite i örsnibben. Det är alltid viktigt att säga ifrån när råttan blir för hårdhänt. Där är det även klor man ska hålla koll på. Jag hade en period när min ena råtta sprang och nafsade mig på hela kroppen. Vad det berodde på vet jag fortfarande inte men det kom i samband med en introduktion och jag gissar på att hon var nervös över det och helt enkelt höll på med rang- och introduktionsputsnafs även med mig. Det var viktigt då att visa att jag inte accepterade detta. Jag tog henne snabbt och kastade undan henne och pep till eller sade "nej" bestämt. Man kan även mota en råtta från sidan och håll kvar handen en stund. En råtta som fortfarande inte fattar detta kan man vända på rygg. Alla råttor accepterar inte att bli vända på rygg så det kräver lite erfarenhet och du måste känna råttan. Jag undvek också att leka med henne i sängen eftersom det oftast var där det började. Avledning funkar alltså också väldigt bra. Vi gjorde andra saker så att hon skulle komma ur beteendet. Detta gick på några dagar.

Protestnafs: Vissa råttor kan nafsa av protest, t.ex. vid lyft om de inte gillar det eller om man tar dem på känsliga kroppsdelar. Det bästa sättet att hantera detta är att ignonera det. Om du släpper råttan så fort den nafsas kan den börja nafsas just för att komma loss. En hona som löper kan nafsas när man vidrör dess rumpa. Vissa honor vill inte bli vidrörda på känsliga ställen när de löper och då kan man ha lite respekt för det tycker jag. Men jag tror det är bättre om de inte blir allt för påverkade av löpet, jag tror det hänger ihop med ett stabilare psyke och mer lagom sexuell nivå, eller vad man ska kalla det. De flesta honor kan man rida med handen när de löper och då fladdrar de med öronen och spänner upp rumpan! :P Detta är ett beteende honor har mellan varann också. De hjälper varann ur löpet på det här viset, vilket är fullt normalt.

Matnafs: Ibland kand de vara så hungriga att de råkar nafsa dig mitt i farten! Var försiktig med att sticka in fingrarna genom gallret till hungriga eller speciellt matglada råttor. Du kan även träna dem att vara mer försiktiga med dina fingrar, t.ex. genom att träna dem att slicka av youghurt eller liknande från dina fingrar. De måste förstå var gränsen går. Råttvana ägare vet hur de ska sträcka fram handen. Barn och mer ovana kan försöka dra bort fingret snabbt och då kommer ofta en reaktion hos råttan at "hinna ifatt maten". Det känns oftast knappt, de märker ju direkt att det inte var någon godbit. Men för ovana råttägare kan det kännas lite otäckt om råttan gör så. Man lär sig med tiden att läsa sina råttor och att visa besökare hur de ska bete sig.

 

Och så över till riktiga bett, de lite allvarligare bitandet: 

Räddbett: Råttan biter för att den är rädd. Det är i rent försvar. Råttor med dålig uppväxt, lite kontakt med människor och med stressiga gener kan utveckla detta beteende. Jag var med om det en gång med en råtta jag skulle transportera som gav mig ett rejält bett när jag öppnade lådan och skulle hälsa. Hon var livrädd! Jag blev hemskt förvånad eftersom jag aldrig blivit biten av en råtta förut. Hennes ägare gav henne massvis med kärlek och tid och hon är nu en fullt fungerande råtta!

Aggressiva bett: Råttan biter av aggressivitet. Den vill skada. Vissa råttor kan vara aggressiva från födseln. Detta beteende är mycket svårt att träna bort och handlar oftast om genetiska fel men kan även vara miljömässiga. En aggressiv råtta som inte går att träna bör få somna in. Vissa råttor, i synnerhet hanar, kan börja bitas när de är runt halvåret och den riktiga könsmognaden kickar in(de kan producera spermier och göra en hona dräktig redan från 5 veckors ålder men den riktiga könsmognaden kommer alltså mycket senare). Några tecken på att råttan håller på att bli aggressiv pga. könsmognad är dels att den stryker sig häftigt mot saker, burrar upp pälsen och blir gulaktiga i pälsen. En hane som får detta beteende kan bli elak mot burkamrater och bör kastreras! En tidig kastrering hjälper oftast väldigt bra mot detta beteende och snart har du tillbaka din myspojke igen. Kastrering är något som man enbart ska göra om ett sånt här beteende dyker upp. Fullt friska hanar bör ej kastreras "bara för att" eftersom det är mycket stora risker med kastrering. Många hanar överlever inte ens sövningen.

Råttor som bits bör inte avlas på. Det är i hög grad ärftligt!

BARBERING:

Barbering innebär att råttorna tuggar bort päls på sig själv eller sina kamrater. Det är ett stressbeteende som ofta är ärftligt men som även utlöses vid stressade situationer. Råttor kan känna sig stressade över andra familjemedlemmar som katter och hundar eller barbera sig för att det kommer en ny medlem i flocken. De kan också barbera sig om de inte får komma ut tillräckligt mycket. Vissa råttor barberar sig även för att de är ute mycket och blir stressade av det. Det jag märkt varit bäst är att ge sina barberare trygghet. Flytta inte på buren och ändra inte hela inredningen på samma gång. Hitta på en massa saker när de är utanför buren. Strunta i introduktioner.

Man får sällan bort en sån här beteendestörning helt men till viss del kan det försvinna. Råttors benägenhet att bli stressade är väldigt olika. Trygga råttor med bra avel bakom sig utvecklar sällan barberingsbeteenden hur mycket stress den än utsätts för. Samtidigt kanske en råtta som har tendens att utveckla barbering aldrig gör det eftersom den lever i en sån bra miljö! Hur det än är ska du alltid erbjuda en god miljö till dina råttor. Din stresståliga råtta kan må jättedåligt, även om det inte syns.

Barbering- Min råtta biter av sig pälsen! (Eva Johansson)
Barbering- Hur nedärvs det? (Eva Johansson)

Råttor som barberar bör inte avlas på. Det har visat sig i hög grad vara ärftligt!

Eva Johansson har gett ut ett häfte om råttor med olika problem:

Problemråttor och råttproblem (Eva Johansson)

Members Area

 

DENNA SIDA HAR NUMERA FLYTTAT!! FÖR AKTUELL HEMSIDA, GÅ TILL: www.teratos.com

Sara

Om mig (About Me)
Dagbok (Diary)
Min Konst (My Art)
Foton (Photos)
Filmklipp (Film Clip)

Links

Här är ett litet länktips för dig som vill göra egna ikoner till hemsidan eller skrivbordet:

Favicon maker- Create a favicon from any image

Oops! This site has expired.

If you are the site owner, please renew your premium subscription or contact support.