Känner att jag borde uppdatera om hur det går med min endometrios, ifall det är någon med samma symtom som läser.

Efter operationen gick jag igenom gonapeptylkuren på 6 månader (ni vet, konstgjort klimakteriegrejen) och jag mådde faktiskt ganska bra. Kände mig rätt lugn och harmonisk och inga smärtor.

Efter sista sprutan gått ur kroppen fick jag komma på återbesök hös min danske läkare och de filmade och kollade och ingenting hade växt tillbaka!  Jag hade till och med en ägglossning på gång precis just då så kroppen fungerar igen, yippie!

Det enda problemet som uppkom efter kuren var känsliga slemhinnor och fick jättestora problem med candida. Har helt enkelt haft ett rent helvete med det och i Mars förra året bestämde jag mig efter otaliga candidamedicineringar som inte hjälpte mer än tillfälligt att jag skulle sluta med sötsaker (typ kakor, godis, saker med högt sockerinnehåll) och det hjälpte. Tyvärr har jag ramlat dit ett par gånger och då kommer genast besvären tillbaka.

Men smärtan då?

Jag har mått bra, har inte känt av den alls. Fortsatte med p-pillren och har ätit dem 7 dagar i veckan, alla dagar i månaden. Åt även provera för att hålla nere östrogenet ytterligare. För någon månad sen slutade jag med proveran och märker ingen skillnad.

Jag har haft självvalt mensuppehåll två gånger det här året. Det tar en dag, så får jag smärta i sidan som jag brukar få, sen känns det i tarmen den andra dagen, och om jag inte tar ett piller då bryter helvetet lös den tredje dagen. Jag har helt enkelt inte vågat låta det gå längre och tycker det verkar onödigt, för då kanske cystorna växer tillbaka. De gånger jag gjort mensuppehåll är när jag har haft spottningar längre än en vecka (för de går inte över annars) och då kommer blödningarna igång direkt, och går över inom ett par dagar.

Men så jag känner att jag har läget under kontroll och jag mår bra och ska nog kunna bli gravid någon gång i framtiden. Förhoppningsvis inte allt för långt in i framtiden...