Terato's Site

GAMMAL HEMSIDA! / OLD WEBSITE! 

Besök
 www.teratos.com istället!
Visit www.teratos.com instead!

Dagbok

Sjukdomsfunderingar

Posted by Sara on August 17, 2010 at 1:44 PM Comments comments (0)

Jag sitter faktiskt vid datorn nu, kände mig skapligt pigg och har inte så ont för tillfället. Men det blir nog ingen längre stund.

 

Tyckte att jag hade blivit bättre i förrgår, tvättade lite igår och mådde rätt bra. Hoppet levde lite igen om att jag kanske skulle kunna börja jobba på torsdag och kanske hämta Bliss på onsdag.

 

I natt efter att jag varit en sväng på toaletten kändes det som att något brast i mig och jag fick så fruktansvärt ont att jag knappt kunde andas. Slängde i mig en citodon men insåg efter några minuter att jag måste ha en till. Så jag fick väcka Robin så att han kunde gå och göra ett till glas.

 

Efter en 20 minuter började det att avta. Satte direkt igång internet på telefonen och började söka på cystor som brister.

 

Jag förstod att den brustit för att den blivit blodfylld under menstruationen och att det nu blev "överfyllt" så då sprack den och blodet rinner ut i buken. Det ska inte vara farligt på något vis men om det gör fruktansvärt ont och inte går över kan man behöva akutoperera. Ett till problem var att den här cystan ofta fylls upp igen vid nästa menstruation och att den var en stor bidragande faktor till värken överlag.

 

Så jag tänkte att då opererar jag väl bort den då. Googlade "chokladcysta operera".

 

Det negativa med det är att det då blir ärrvävnad, vilket endometrioshärdar älskar att växa i. Man kan operera bort både cystor och härdar och blir då oftast symptomfri i ett par månader. Sen växer det oftast tillbaka. Man kan sätta in hormonbehandlingar, dock, och kanske klara sig.

 

Men jag tänker så här.. P-piller har ju funkat hittills. Så länge jag äter har jag ju inte ont. Men tänk om jag opererar.. Och får infektioner.. Eller om de skär av nerver så att jag får andra problem(tarmproblem, problem att få orgasm osv) eller om endometrioshärdarna blir ännu värre av att de har massvis med ärrvävnad att utvcklas i så kanske det blir värre än det är nu.

 

Jag kanske borde försöka få p-piller som jag äter oavbrutet istället. Det kanske vore den bästa hjälpen. Och då kanske de värsta härdarna har läkt den dagen jag vill skaffa barn. Och för att inte gå utan p-piller för länge så kan jag göra provrörsbefruktning så att jag blir med barn så tidigt som möjligt. Sen när jag fött osv. så börjar jag med p-piller igen.

 

Ett problem bara med att äta p-piller konstant.. Biverkningar. Jag har upptäckt andra problem nu när jag ätit p-piller utan avbrott. -Ständiga svampinfektioner. Och så tycker jag mig ha tappat onormalt mycket hår på huvudet. Kanske bara är normal hårfällning, en kompis sade att ibland kan det fällas väldigt mycket hår på samma gång. Men jag har också läst att det ofta beror på hormonrubbningar, ofta i klimakteriet kan man få så pga minskad östrogen(då ökar andra hormoner). Och att äta p-piller utan paus är ju en metod för att bromsa östrogenet.

 

Suck.. Allt har sina nackdelar. Men så är det väl med medicin.

 

Det enda som kan bota helt är att operera bort hela livmodern. Men det är inte heller riskfritt. Och många får ju biverkningar som minskad sexlust osv.. Och allt det hormonella. Vet inte om jag vill vara livmoderslös klimakterietant vid 24 års ålder.

 

Men sen är det ju inte säkert att det är vanlig endometrios jag har. Och cystan kan lika gärna vara äggstockscancer.

 

Jag tror mitt nuvarande beslut efter allt diskuterande med mig själv ändå är att få göra en titthålsoperation så att de kan titta hur det ser ut där inne. Hur allvarliga de eventuella härdarna är och vad det är för cysta jag har. Så att jag åtminstone får veta vad det är jag har. Då kan man ta ett beslut sen utifrån det.

Lite Hopp!

Posted by Sara on August 13, 2010 at 1:44 PM Comments comments (0)

Nu har jag pratat med Anders, min underbara läkare och han skrev ut citodon (jag föreslog det inte ens, han har en förmåga att förstå vad jag behöver) han ska dessutom skicka en remiss till uppsala så att jag åtminstone ska få rådgivning där och att ev. operation kommer att ske i samråd med dem.

 

Men jag måste opereras i Gävle. Men jag hoppas på en undersökning i Uppsala så att de kan prata med Kvinnokliniken i Gävle för de lyssnar inte på mig. Men så nu har jag lite hopp!

S�mre

Posted by Sara on August 13, 2010 at 1:43 PM Comments comments (0)

Blev sämre igår, började kräkas och fick panikattacker när smärtan blev för intensiv. Blev tvungen att sjukskriva mig.

 

Nu skriver jag från mobilen, går inte upp ur sängen i onödan. Men tog några tabletter som stannade kvar för nån halvtimme sen och nu börjar smärtan att lindras. Det är inte mensvärk jag har utan jag har en sjukdom som innebär att livmoderslemhinna tar sig ut i buken och fäster sig på olika ställen och bildar blödande sår. Det sitter bland annat på tarmen och ev. gallblåsan/lungan på mig, vilket innebär att jag får ont även när jag andas. Vid äggledaren har jag även en cysta.

 

Jag går en behandling men tydligen är den inte tillräckligt effektiv. Det är just när jag har blödningsuppehåll som jag blir sjuk eftersom såren blir aktiva då. Men så jag behöver vila nu ett par dagar och bara vänta ut det. Det jobbigaste av allt är att jag skulle hämta en dräktig råtthona i västerås på måndag. Tänk om jag inte blir frisk?

 

Jag har varit på läkarna om värktabletter. Det var då de föreslog pronaxen(enbart!). Nä, jag måste ha något starkare, så är det bara.

Tycka- Synd- Om

Posted by Sara on August 12, 2010 at 1:42 PM Comments comments (0)

Idag är det lite tycka-synd-om mig.

 

Jag har ju varit utan menstruation nu i 3 månader pga endometriosen(jag äter p-piller utan blödningsuppehåll). Nu var det dock dags att ha en mellanblödningsperiod.

 

Det har gått ganska bra ändå, hittills. Men jag äter mycket värktabletter. På morgonen tar jag 1 pronaxen och 2 alvedon, efter 3 timmar börjar värken komma tillbaka men måste vänta åtminstone 4 timmar. Då tar jag 1 ipren och 2 alvedon. Sen tar jag 1 ipren och två alvedon var fjärde timme, fram till kvällen, då jag tar en pronaxen och två alvedon och så vidare. Pronaxenen ska verka i 12 timmar så den får man bara ta två gånger per dag. Men jag tror knappast det är meningen att man ska ta den tillsammans med så många andra värktabletter.

 

Jag känner mig trött och helt slut. Orkar inte göra mycket alls. Men hellre är jag lite groggy än har ont. Jag borde kanske använda några andra tabletter men är lite rädd för att prova nåt annat ifall det inte fungerar. Så rädd är jag för smärtan, den är något aldeles outhärdligt.

 

I morse efter jobbet hade det gått lite för många timmar och jag kände hur värken kröp sig på mer och mer intensivt. Det hugger i höger sida, kännas som att tarmen håller på att explodera, cystan molar och molar och hela magregionen känns som en stor, vätskefylld bomb och det gör verkligen ont överallt. Och hjärtat klapprar och klapprar och jag skulle kunna spy när som helst. Är lite orolig för hur det ska gå inatt. Även om jag lyckar droga bort värken så är det inte roligt att jobba när jag är så här slut.

 

Har iaf skickat iväg merparten av alla HUSMUSEN nu. Det är en tre stycken kvar med osäkra adresser som jag har ringt men inte fått tag i. amairas HUSMUSEN kan också komma lite senare då jag skickar den tillsammans med övriga som ska med på SM, det kommer direkt till din brevlåda, men kanske på måndag eller tisdag.

2 Juni 2010

Posted by Sara on June 2, 2010 at 1:37 PM Comments comments (0)

Jag fick diagnosen paniksyndrom för att par veckor sedan. Men jag har aldrig riktigt köpt att det är pga psykiska besvär jag har så här ont. Jag vet att jag har problem med panikångest ibland men jag tror läkarna har fokuserat lite väl mkt på det när de skulla fastställa en sjukdomsbild. Sen är ju frågan är om det inte är på grund av mina smärtor som jag får panikångest.

Nåväl, den här gången struntade jag i att ta värktabletter vid första smärtan. Vet inte varför, jag ville kanske veta hur det kändes utan värktabletter. (Det gör nog ont med värktabletter) Fick nån konstig önskan om att jag hade blivit frisk..

Jag får ont i sidan, strax under höger lunga. Det trappas upp och gör ondare och ondare. Andra dagen börjar jag få känningar i buken och tarmen. Vid det här läget måste jag börja äta värktabletter. Jag ligger helt matt i sängen av smärta. Samma dag kommer tröttheten och svagheten och hjärtklappningarna och jag orkar inte resa på mig.

Tredje dagen börjar jag kräkas och kan inte längre ta värktabletter. Kan inte ta något för oron heller och varken äta eller dricka. Så jag får ta små, små smuttar med vätskeersättning och bara genomlida smärtan. Sover mest.

Sen har jag sakta men säkert blivit bättre dag för dag. Nu har det snart gått två veckor sen start och jag känner mig pigg men i natt fick jag ont i buken igen så att jag bara ville skjuta mig. Tog lite för många värktabletter eftersom det tog sån tid innan det verkade. Efter att jag tog sista så kände jag att det började lägga sig.

Så här har jag varje månad vid mensen. Och det blir bara värr och värre varje gång. Läkarna har alltså trott att det är paniksyndrom som triggas av menstruationshormonerna.

 

Sist när jag var hos läkaren och jag satt i väntrummet och kände att jag bara ville lägga mig och dö så plockade jag ur en tidning ur tidningshögen för att försöka hålla mig skäprt.

Där stod det om "Den ovanliga vanliga kvinnosjukdomen endometrios". Jag minns att jag läste hela artikeln. Och tänkte, "det här har jag". Men jag ville inte ha den. Så jag ignonerade artikeln allt vad jag kunde..


Oops! This site has expired.

If you are the site owner, please renew your premium subscription or contact support.